står vid hans port, hör hjärtat slå!
Oj vad jag skulle behöva komma bort från mig själv ett tag. Lämna mig hemma och bara sticka och göra, tänka på något annat. Ibland står det liksom stilla och jag kan hitta mig själv bara ståendes och glo ut i rymden som är mitt hus, du vet med den där sexiga 10.000 meters blicken. Skulle verkligen behöva en fet smäll så att jag vaknar ur den här dimman nu och inser att det jag hade igår aldrig kommer tillbaka. Aldrig aldrig aldrig!!
Aldrig?
Att vakna är något jag skulle behöva. Att få vakna utan den där klumpen i halsen, stickandet i näsan och den där tomma känslan i bröstet. Utan den skulle jag vara mig själv. Eller skulle jag verkligen det? Jag tror inte jag är samma människa som jag var när jag var 20. Någonting har hänt det senaste året, och jag vet inte riktigt vad, kan inte sätta mitt finger på vad det skulle kunna vara som ändrats.
Förlåt, det är nog inte alls så illa som jag kanske framställer det att vara. Kanske hittar jag bara på för att inte bara jag ska tycka synd om mig själv, eller bara för att just i denna stund sitter jag helt själv i mitt hus, och bara väntar på att tiden ska gå. Det brukar bli mörkt då. Där inne, inne i huvudet. Mörkt!
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
09.41
Ingen kan väl föralltid förbli ensam? Vill ha dina armar runt mig. Saknar dem så.
Nä, nu får det vara slut på det här. Bussen går om ett tag. Kan vara en bra idé att komma ifrån ett tag.
Puss på de!
Ida <3
Känner igen det där du skrev (citat nedanför). Verkligen...
Livet är svårt. Det finns för många val att göra!
"
Förlåt, det är nog inte alls så illa som jag kanske framställer det att vara. Kanske hittar jag bara på för att inte bara jag ska tycka synd om mig själv, eller bara för att just i denna stund sitter jag helt själv i mitt hus, och bara väntar på att tiden ska gå. Det brukar bli mörkt då. Där inne, inne i huvudet. Mörkt!"
Du är nog fortfarande samma Ida, men du har kanske upplevt nya saker, fått många nya intryck, känt saker du inte känt förut, i alla fall inte på ett sånt sätt.. Saker som får dig att se saker på nya sätt, tänka i andra banor, kanske inte bete dig så som du alltid gjort?
Men du är fortfarande Ida.
Puss påre!
Finaste vännen. Jag skulle också behöva komma bort från mig själv, och kanske resten av världen också.
Då och då måste man bara få fly, och nej, ingen kan föralltid förbli ensam, även om det känns så.
Livet är bra elakt ibland!
