laidaa

Kom nyss att tänka på detta enligt mig ganska märkliga uttryck. Vadå spara det bästa till sist egentligen? Och varför i hela friden ska man spara på det som är bra? Lite som det där med att både vilja äta kakan och ha den kvar. Det är väl klart som korvspad att man moffar i sig kakan innan någon annan skulle hinna sig dit och ta den, eller? Jaja hur som helst för att åter gå tillbaka till det är med sparandet så känns det en aningens knasigt och dumt om du frågar mig. För om jag tänker tillbaka på när jag var liten och skulle äta middag till exempel så åt jag ju alltid opp det godaste på tallriken först och det äckliga, oftast potatisen i mitt fall, fick ligga kvar och till slut så fick man ju lov att äta upp den också, för så funkade det hemma hos mig, och säkert hos många många andra familjer också för den delen. Men nu när man blivit vuxen (iiik!!) så har man ju som slutat laga sån där mat som man inte tyckte om som barn men som man blev tvungen att äta för annars fick man gå hungrig, eller nja egentligen om jag tänker efter så hade nog inte mina föräldrar varit så elaka någon gång.
     Men "barnen i afrika" är ju ett uttryck man hört fler än en gång i alla fall, och kanske en gång för mycket om jag får säga det själv. Alltså missförstå mig rätt nu, det är skit tragiskt att folk runt om i världen har det dåligt och inte kan få ett redigt mål mat om dan, men varför klaga om sådant till små barn som endå inte fattar någonting om sånt? Och om det nu är så där synd om dem i afrika, varför gjorde aldrig någon något? Var det bara en coverup för att få oss att äta som små? Jag tror jag börjar närma mig känsliga trakter här så för att slippa trampa någon på tåssingarna så avbryter jag mig nu och låter allt annat vara osagt. Men också för att göra en lång historia kort så ska jag försöka komma till någon form av slutsats för dessa tankar, och enligt mig blir det nog till att sluta spara på allt det där braiga och njuta istället av det, så mycket som du bara orkar och har möjlighet av.

Och förresten, potatisen är inte längre något som ligger kvar till slutet på min tallrik i alla fall. Kanske är också det en sak med att bli vuxen lika mycket som det där med kaffe och vin drickandet. Kaffet är avklarat, men när det kommer till vin så har jag nog fortfarande långt kvar, kan liksom bara inte tycka att det är gott.

With Love

Ida <3