laidaa

Oj, kanske att den där rubriken inte riktigt har med nått i detta inlägg att göra, men jaja. Kommer från ett av de underbara avsnitten av Grey's, som jag för övrigt stirrar mig blind av, känns bra.
Visst kan det inte vara hälsosamt att vakna 5, börja klockan 6 och sedan jobba till klockan 15.30? Men jaja, ska väl som inte klaga allt för mycket nu då, när jag äntligen får jobba. Tack för den Mälarö städ! (Två tummar uppuppupp!)
Fick skiiiit ful tröja idag också btw, som jag måste ha på mig när jag jobbar. Den är allt för stor och den mindre storleken sitter som en krov runt överkroppen och det ser bara inte snyggt ut. Just det, skulle fått ett par byxor också, men vafan de kan ju inte tro att jag ska kunna ha typ storlek 36-38, hur i hela friden skulle de gå till liksom? Och jag för att återgå till den där jekligt fula tröjan, inte bara sitter den så dåligt som inget annat jag någonsin haft på mig, utan nu kommer den bra delen, den är RÖD! Vad i hela friden? Kunde man inte valt en färg som skriker; "Heeeej! Här kommer jag som en stor tomat och ska göra ditt hus riktigt fint och som en mysig liten trädgård där vi båda kan bo!" Jaja, okej enough med sarkasmen nu men vad i hela.. Detta går inte, jag passa bara inte i rött, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det. Jag hatar den där jekla skit tröjan så mycket att jag vill stampa på den, elda upp den och sedan stampa lite till. Och jo föresten sa jag att den är RÖD?!
Eh, bry er inte om mig, är bara sur för att mitt jobb suger och jag inte får någon lön, då mest med tanke på att jag aldrig får jobba! Men får väl hoppas på att det blir ändring på det nu snart, men som de lät på mina arbetskamrater idag så behandlas de på samma vis som jag, alltså att ingen höra av sig och det kan bara inte vara bra ledarskap, eller?
Skit samma, nog med det nu. Har som börjat vänja mig vid livet här nere nu, men det finns en sak som nog kommer ta ett tag till, och då tänker jag nog mest på folk runt omkring mig, alltså alla som bott här ute hela sitt liv och typ känner eller känner till alla som bor här. Och nu känner jag mig som en apa i bur varje gång jag ska åka bussen någonstans eller bara handlar på Ica. Man brukar ju ibland säga "alla känner apan, men apan känner ingen", här är det där med att apan, det vill säga mig, så sant att det nästan är skrämande, men det där andra stämmer inte alls, för ingen vet vem jag är här, vilket är ganska skönt, men också mycket mycket jobbigt då precis alla ska glo och kolla på mig hela tiden som att jag var nån jekla freak show för dem att stirra på. Vad i hela friden ska jag göra åt detta då, stirra tillbaka och få folk att tro att jag är helt galen, så de kanske lämnar mig i fred, eller så kanske de bara glor ännu mer, vad vet jag.
Men en sak har jag i alla fall tagit till mig och blir alltid lika glad när jag ser detta lilla lilla som gör mig som en fem-åring igen och sitter hemma hos farmor och säga "det står mitt namn i tidningen." Att döpa alla sina tunnelbane vagna kanske är det sötaste ever eller vad ska jag säga, jag älskar det! Har som en ny hobby att försöka att åka med nya namn varje gång och det går ganska bra än så länge. Det roliga är att alla vagnar är olika också, nästan som att jag ger dem små personligheter (okej hur barnsligt är inte det då?), som Hjalmar, han som gungar lite mer än de andra, eller kanske som Josephin, hon som vid varje gång hon ska lämna en station nästan tar ett djup andetag innan hon lämnar plattformen, nästan som att hon ska dyka. Eller varför inte Ida, som knycker till en aning mer i vänster svängarna än alla de andra. Oj vad töntig jag känner mig nu, men ändå ganska nöjd över att få dela med mig av min nyaste lilla galen-het. Är det inte ett ord? Okej, då blir det ett nu. Shit jag har precis skapat ett nytt ord, stort av mig.

Nä nu ska jag nog se nått till avsnitt av Grey's innan jag måste gå och lägga mig, klockan är nu 18.40 torsdags kvällen den 25/10 2007 och jag är faktiskt trött, på riktigt! Inte alls bra! Jaja, ska försöka sätta mig ner och skriva en lista för den här veckan också, men om det blir i morgon efter jobbet eller som jag gör det söndag kväll vet jag inte alls. Faktiskt. Hur som helst så får det bli som det blir. Kram på er alla där ute i cyber-rymden.

//Ida

PS. hur dumt det än låter som blev jag distraherad och glömde posta detta inlägg, så nu är det uppe i alla fall. Men ingen av er skulle inte ha saknat ett inlägg inte inte visste skulle komma, så jag slutar skriva nu.
DS.