If love was enough...
Oj, kanske att den där rubriken inte riktigt har med nått i detta inlägg att göra, men jaja. Kommer från ett av de underbara avsnitten av Grey's, som jag för övrigt stirrar mig blind av, känns bra.
Visst kan det inte vara hälsosamt att vakna 5, börja klockan 6 och sedan jobba till klockan 15.30? Men jaja, ska väl som inte klaga allt för mycket nu då, när jag äntligen får jobba. Tack för den Mälarö städ! (Två tummar uppuppupp!)
Fick skiiiit ful tröja idag också btw, som jag måste ha på mig när jag jobbar. Den är allt för stor och den mindre storleken sitter som en krov runt överkroppen och det ser bara inte snyggt ut. Just det, skulle fått ett par byxor också, men vafan de kan ju inte tro att jag ska kunna ha typ storlek 36-38, hur i hela friden skulle de gå till liksom? Och jag för att återgå till den där jekligt fula tröjan, inte bara sitter den så dåligt som inget annat jag någonsin haft på mig, utan nu kommer den bra delen, den är RÖD! Vad i hela friden? Kunde man inte valt en färg som skriker; "Heeeej! Här kommer jag som en stor tomat och ska göra ditt hus riktigt fint och som en mysig liten trädgård där vi båda kan bo!" Jaja, okej enough med sarkasmen nu men vad i hela.. Detta går inte, jag passa bara inte i rött, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det. Jag hatar den där jekla skit tröjan så mycket att jag vill stampa på den, elda upp den och sedan stampa lite till. Och jo föresten sa jag att den är RÖD?!
Eh, bry er inte om mig, är bara sur för att mitt jobb suger och jag inte får någon lön, då mest med tanke på att jag aldrig får jobba! Men får väl hoppas på att det blir ändring på det nu snart, men som de lät på mina arbetskamrater idag så behandlas de på samma vis som jag, alltså att ingen höra av sig och det kan bara inte vara bra ledarskap, eller?
Skit samma, nog med det nu. Har som börjat vänja mig vid livet här nere nu, men det finns en sak som nog kommer ta ett tag till, och då tänker jag nog mest på folk runt omkring mig, alltså alla som bott här ute hela sitt liv och typ känner eller känner till alla som bor här. Och nu känner jag mig som en apa i bur varje gång jag ska åka bussen någonstans eller bara handlar på Ica. Man brukar ju ibland säga "alla känner apan, men apan känner ingen", här är det där med att apan, det vill säga mig, så sant att det nästan är skrämande, men det där andra stämmer inte alls, för ingen vet vem jag är här, vilket är ganska skönt, men också mycket mycket jobbigt då precis alla ska glo och kolla på mig hela tiden som att jag var nån jekla freak show för dem att stirra på. Vad i hela friden ska jag göra åt detta då, stirra tillbaka och få folk att tro att jag är helt galen, så de kanske lämnar mig i fred, eller så kanske de bara glor ännu mer, vad vet jag.
Men en sak har jag i alla fall tagit till mig och blir alltid lika glad när jag ser detta lilla lilla som gör mig som en fem-åring igen och sitter hemma hos farmor och säga "det står mitt namn i tidningen." Att döpa alla sina tunnelbane vagna kanske är det sötaste ever eller vad ska jag säga, jag älskar det! Har som en ny hobby att försöka att åka med nya namn varje gång och det går ganska bra än så länge. Det roliga är att alla vagnar är olika också, nästan som att jag ger dem små personligheter (okej hur barnsligt är inte det då?), som Hjalmar, han som gungar lite mer än de andra, eller kanske som Josephin, hon som vid varje gång hon ska lämna en station nästan tar ett djup andetag innan hon lämnar plattformen, nästan som att hon ska dyka. Eller varför inte Ida, som knycker till en aning mer i vänster svängarna än alla de andra. Oj vad töntig jag känner mig nu, men ändå ganska nöjd över att få dela med mig av min nyaste lilla galen-het. Är det inte ett ord? Okej, då blir det ett nu. Shit jag har precis skapat ett nytt ord, stort av mig.
Nä nu ska jag nog se nått till avsnitt av Grey's innan jag måste gå och lägga mig, klockan är nu 18.40 torsdags kvällen den 25/10 2007 och jag är faktiskt trött, på riktigt! Inte alls bra! Jaja, ska försöka sätta mig ner och skriva en lista för den här veckan också, men om det blir i morgon efter jobbet eller som jag gör det söndag kväll vet jag inte alls. Faktiskt. Hur som helst så får det bli som det blir. Kram på er alla där ute i cyber-rymden.
//Ida
PS. hur dumt det än låter som blev jag distraherad och glömde posta detta inlägg, så nu är det uppe i alla fall. Men ingen av er skulle inte ha saknat ett inlägg inte inte visste skulle komma, så jag slutar skriva nu.
DS.
Visst kan det inte vara hälsosamt att vakna 5, börja klockan 6 och sedan jobba till klockan 15.30? Men jaja, ska väl som inte klaga allt för mycket nu då, när jag äntligen får jobba. Tack för den Mälarö städ! (Två tummar uppuppupp!)
Fick skiiiit ful tröja idag också btw, som jag måste ha på mig när jag jobbar. Den är allt för stor och den mindre storleken sitter som en krov runt överkroppen och det ser bara inte snyggt ut. Just det, skulle fått ett par byxor också, men vafan de kan ju inte tro att jag ska kunna ha typ storlek 36-38, hur i hela friden skulle de gå till liksom? Och jag för att återgå till den där jekligt fula tröjan, inte bara sitter den så dåligt som inget annat jag någonsin haft på mig, utan nu kommer den bra delen, den är RÖD! Vad i hela friden? Kunde man inte valt en färg som skriker; "Heeeej! Här kommer jag som en stor tomat och ska göra ditt hus riktigt fint och som en mysig liten trädgård där vi båda kan bo!" Jaja, okej enough med sarkasmen nu men vad i hela.. Detta går inte, jag passa bara inte i rött, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det. Jag hatar den där jekla skit tröjan så mycket att jag vill stampa på den, elda upp den och sedan stampa lite till. Och jo föresten sa jag att den är RÖD?!
Eh, bry er inte om mig, är bara sur för att mitt jobb suger och jag inte får någon lön, då mest med tanke på att jag aldrig får jobba! Men får väl hoppas på att det blir ändring på det nu snart, men som de lät på mina arbetskamrater idag så behandlas de på samma vis som jag, alltså att ingen höra av sig och det kan bara inte vara bra ledarskap, eller?
Skit samma, nog med det nu. Har som börjat vänja mig vid livet här nere nu, men det finns en sak som nog kommer ta ett tag till, och då tänker jag nog mest på folk runt omkring mig, alltså alla som bott här ute hela sitt liv och typ känner eller känner till alla som bor här. Och nu känner jag mig som en apa i bur varje gång jag ska åka bussen någonstans eller bara handlar på Ica. Man brukar ju ibland säga "alla känner apan, men apan känner ingen", här är det där med att apan, det vill säga mig, så sant att det nästan är skrämande, men det där andra stämmer inte alls, för ingen vet vem jag är här, vilket är ganska skönt, men också mycket mycket jobbigt då precis alla ska glo och kolla på mig hela tiden som att jag var nån jekla freak show för dem att stirra på. Vad i hela friden ska jag göra åt detta då, stirra tillbaka och få folk att tro att jag är helt galen, så de kanske lämnar mig i fred, eller så kanske de bara glor ännu mer, vad vet jag.
Men en sak har jag i alla fall tagit till mig och blir alltid lika glad när jag ser detta lilla lilla som gör mig som en fem-åring igen och sitter hemma hos farmor och säga "det står mitt namn i tidningen." Att döpa alla sina tunnelbane vagna kanske är det sötaste ever eller vad ska jag säga, jag älskar det! Har som en ny hobby att försöka att åka med nya namn varje gång och det går ganska bra än så länge. Det roliga är att alla vagnar är olika också, nästan som att jag ger dem små personligheter (okej hur barnsligt är inte det då?), som Hjalmar, han som gungar lite mer än de andra, eller kanske som Josephin, hon som vid varje gång hon ska lämna en station nästan tar ett djup andetag innan hon lämnar plattformen, nästan som att hon ska dyka. Eller varför inte Ida, som knycker till en aning mer i vänster svängarna än alla de andra. Oj vad töntig jag känner mig nu, men ändå ganska nöjd över att få dela med mig av min nyaste lilla galen-het. Är det inte ett ord? Okej, då blir det ett nu. Shit jag har precis skapat ett nytt ord, stort av mig.
Nä nu ska jag nog se nått till avsnitt av Grey's innan jag måste gå och lägga mig, klockan är nu 18.40 torsdags kvällen den 25/10 2007 och jag är faktiskt trött, på riktigt! Inte alls bra! Jaja, ska försöka sätta mig ner och skriva en lista för den här veckan också, men om det blir i morgon efter jobbet eller som jag gör det söndag kväll vet jag inte alls. Faktiskt. Hur som helst så får det bli som det blir. Kram på er alla där ute i cyber-rymden.
//Ida
PS. hur dumt det än låter som blev jag distraherad och glömde posta detta inlägg, så nu är det uppe i alla fall. Men ingen av er skulle inte ha saknat ett inlägg inte inte visste skulle komma, så jag slutar skriva nu.
DS.
house at the end of the road.
Hur skulle du tycka om att ligga en hel vecka och bara kolla på film? Ja, nu är det så att precis så har min vecka sett ut. Visst låter det egentligen ganska skönt, men fan vad jag är uttråkad just nu, trodde det skulle finnas massa att göra för mig på nya jobbet, men senast jag pratade med Linnea, aka chefen, så var det ganska dåligt med städjobb i veckan, men hur kan det vara så tänker jag då? vem har de satt in på de platser där jag jobbade förra veckan, som på skolan och färskolan? Jaja, hur som helst så kan man väl egentligen inte klaga, förutom att jag som ny på jobbet fortfarande bara jobbar på timmen, och därför inte tjänar ett öre på att gå hemma och slöa en hel vecka. Detta kan bara inte fortsätta, måste få jobba, så är det bara. Få i sånna fall försöka hitta någonstans där jag verkligen behövs, för detta kommer absolut inte att funka i längden.
Jahaja, nu när jag har klagat lite om jobbet och de faktum att jag inte jobbar, egentligen, så kanske jag ska skriva om nått roligare och mer intressant, men ni kanske finner mitt liv spännande när det inte händer någonting alls? Skulle väl inte tro det va? Jaja, nu är det ju som jag skrev i förra inlägget att jag införskaffat mig första säsongen av Grey's och har nu sett alla avsnitten, alla 9, vilket det är i fösta säsongen, alltså ingen smärre förlust av tid sådär, det vill säga om man tycker att det är okej att lägga ungefär 7 timmar på en tv-serie? Och ja, det tycker jag faktiskt att det är, hur patetiskt det än må vara. Men det lustiga just nu för mig är att av alla dessa 9 avsnitt, som jag trodde jag hade sett, så var det kanske bara 2-3 som jag visste vad som skulle hända i, hur kan det komma sig att det är så? Jag som har sett alla de där avsnitten, eller nu har det ju visat sig att jag egentligen inte gjort det. Ja, så kan det gå utan att man vet om det. Kan dock inte riktigt förstå hur jag har kunnat missa ungefär 6 avsnitt av en serie som jag trott jag följt lika slaviskt som några av mina andra favoriter, Vänner och CSI för att bara nämna några, men det jag jag nu tydligen gjort i alla fall. Hur lyckas man med att göra det menar jag, missa större delen av en serie jag trodde jag hade koll på, ingen aning faktiskt om ni frågar mig.
Men kanske att jag bara sovit mig igenom dessa avsnitt och inte alls fokuserat på vad som egentligen hänt och missat en hel del av dem. Hur som helst så har jag nu sett hela säsong numero 1. Måste nu nästan, och bara nästan köpa mig nästa säsong, för att se vad som händer, men det vet jag ju som redan, eller kan det vara så att jag även från den där nästa har missat flera avgörande avsnitt. Hoppas bara det inte är som med Lost, att missar man ett avsnitt så är man verkligen lost i hela serien och måste vänta tills boxen kommer ut så att man kan se hela säsongen igen. Oj så jobbit det blir så, måste jag bara säga, ska nog ta och ta med mig Lost ner till Stockholm och se det nu också, om det ska fortsätta så här med jobbet, att jag inte får jobba menar jag. Fast vad ledsen Tess ska bli då, hahahahaha. Förlåt, intern-skämt är aldrig roliga om man inte är med om vad som menas med dem, men som förklaring får ni nog bara nöja er med att tess är ganska anti allt som har med Lost att göra, men jag tror mig veta att hon nog vid det här laget har gett med sig en aning, eller har jag fel? Det kanske blev Sagan om Ringen istället? Hur som helst ska jag nog försöka få med mig Lost-boxarna sen när jag kommer hem en sväng där i början av November, hur låter det för alla? Bra? Kan väl aldrig tro att ni saknar mig? ;)
Ska bara ge er en liten treat nu såhär innan jag ska avsluta det här inlägget. Och jag vet att ingen egentligen bryr sig om det här men jag tycker det är lite coolt i alla fall. Kan du tänka dig att jag nästan bor granne med Abba-Agneta. Eller granne och granne, hon bor kanske 5-10 minuter bort från där jag bort, och det, mina vänner, är ändå ganska coolt om du frågar mig. Jag åker förbi hennes hus varje gång jag ska någonstans, alltså in till stan eller, om jag har tur, när jag ska till jobbet. Nästa gång ska jag nog vinka lite och folket på bussen kommer att tro jag är galen, men vem skulle inte bli det av att bo här ute i skogen?
Nä nu ska jag snart fara in till Ekerö-centrum (som består av Ica, systemet och några så butiker) och träffa syster-yster för att handla inför helgen, då jag för första gången ska få vara här hemma själv, då utan att hon kommer hem och sover på kvällen, som våra dagar ser ut i vanliga fall. Ska bli både skönt och lite läskigt, jag menar när det blir mörkt här ute så blir det inte bara mörkt det blir kol-svart! Klockan kan vara 19 och det är som att den skulle vara 03 på natten, lite oroväckande faktiskt, men är man från Norrland så är man också van vid mörker, så är det bara. Jaja, nu ska jag gå och njuta av The Lewis boggie någon gång till innan bussen går sådär vid 20.14, busstiderna är helt underbara här ute måste jag bara säga. sådär på minuten också, kanske till och med på sekunden? Men det vet jag inget om, så kan det gå.
Sov gott alla små-troll!
//Idaa
Jahaja, nu när jag har klagat lite om jobbet och de faktum att jag inte jobbar, egentligen, så kanske jag ska skriva om nått roligare och mer intressant, men ni kanske finner mitt liv spännande när det inte händer någonting alls? Skulle väl inte tro det va? Jaja, nu är det ju som jag skrev i förra inlägget att jag införskaffat mig första säsongen av Grey's och har nu sett alla avsnitten, alla 9, vilket det är i fösta säsongen, alltså ingen smärre förlust av tid sådär, det vill säga om man tycker att det är okej att lägga ungefär 7 timmar på en tv-serie? Och ja, det tycker jag faktiskt att det är, hur patetiskt det än må vara. Men det lustiga just nu för mig är att av alla dessa 9 avsnitt, som jag trodde jag hade sett, så var det kanske bara 2-3 som jag visste vad som skulle hända i, hur kan det komma sig att det är så? Jag som har sett alla de där avsnitten, eller nu har det ju visat sig att jag egentligen inte gjort det. Ja, så kan det gå utan att man vet om det. Kan dock inte riktigt förstå hur jag har kunnat missa ungefär 6 avsnitt av en serie som jag trott jag följt lika slaviskt som några av mina andra favoriter, Vänner och CSI för att bara nämna några, men det jag jag nu tydligen gjort i alla fall. Hur lyckas man med att göra det menar jag, missa större delen av en serie jag trodde jag hade koll på, ingen aning faktiskt om ni frågar mig.
Men kanske att jag bara sovit mig igenom dessa avsnitt och inte alls fokuserat på vad som egentligen hänt och missat en hel del av dem. Hur som helst så har jag nu sett hela säsong numero 1. Måste nu nästan, och bara nästan köpa mig nästa säsong, för att se vad som händer, men det vet jag ju som redan, eller kan det vara så att jag även från den där nästa har missat flera avgörande avsnitt. Hoppas bara det inte är som med Lost, att missar man ett avsnitt så är man verkligen lost i hela serien och måste vänta tills boxen kommer ut så att man kan se hela säsongen igen. Oj så jobbit det blir så, måste jag bara säga, ska nog ta och ta med mig Lost ner till Stockholm och se det nu också, om det ska fortsätta så här med jobbet, att jag inte får jobba menar jag. Fast vad ledsen Tess ska bli då, hahahahaha. Förlåt, intern-skämt är aldrig roliga om man inte är med om vad som menas med dem, men som förklaring får ni nog bara nöja er med att tess är ganska anti allt som har med Lost att göra, men jag tror mig veta att hon nog vid det här laget har gett med sig en aning, eller har jag fel? Det kanske blev Sagan om Ringen istället? Hur som helst ska jag nog försöka få med mig Lost-boxarna sen när jag kommer hem en sväng där i början av November, hur låter det för alla? Bra? Kan väl aldrig tro att ni saknar mig? ;)
Ska bara ge er en liten treat nu såhär innan jag ska avsluta det här inlägget. Och jag vet att ingen egentligen bryr sig om det här men jag tycker det är lite coolt i alla fall. Kan du tänka dig att jag nästan bor granne med Abba-Agneta. Eller granne och granne, hon bor kanske 5-10 minuter bort från där jag bort, och det, mina vänner, är ändå ganska coolt om du frågar mig. Jag åker förbi hennes hus varje gång jag ska någonstans, alltså in till stan eller, om jag har tur, när jag ska till jobbet. Nästa gång ska jag nog vinka lite och folket på bussen kommer att tro jag är galen, men vem skulle inte bli det av att bo här ute i skogen?
Nä nu ska jag snart fara in till Ekerö-centrum (som består av Ica, systemet och några så butiker) och träffa syster-yster för att handla inför helgen, då jag för första gången ska få vara här hemma själv, då utan att hon kommer hem och sover på kvällen, som våra dagar ser ut i vanliga fall. Ska bli både skönt och lite läskigt, jag menar när det blir mörkt här ute så blir det inte bara mörkt det blir kol-svart! Klockan kan vara 19 och det är som att den skulle vara 03 på natten, lite oroväckande faktiskt, men är man från Norrland så är man också van vid mörker, så är det bara. Jaja, nu ska jag gå och njuta av The Lewis boggie någon gång till innan bussen går sådär vid 20.14, busstiderna är helt underbara här ute måste jag bara säga. sådär på minuten också, kanske till och med på sekunden? Men det vet jag inget om, så kan det gå.
Sov gott alla små-troll!
//Idaa
länge sedan nu
Ja, som sagt var det nu ett tag sedan jag skrev nått här på bloggen, men det har mest varit för att internet inte riktigt har funkat här nere och ingen har orkat göra nått åt det egentligen. Men nu är det i alla fall fixat och jag är tillbaka för att skriva ett långt och uppdaterande blogg-inlägg.
Har sedan sist hunnit jobbat en vecka och det har varit kul, mina arbetskamrater är trevliga, de flesta i alla fall, och jag kan inte alls klaga på mina arbetstider, även fast jag stiger opp 05.20 varje morgon, nästan varje. Har dock egentligen ingen koll på vad njag tjänar så jag skulle verkligen behöva prata med min chef.
Jaja, nu ska jag i tjata om sånna saker som ingen bryr sig om egentligen. Så här kommer den här veckans lista. Hope you'll enjoy it.
Veckans;
- Låt 1: Alanis Morissette - everything. Jag har allt efter då jag hörde låten Ironic för första gången absolut älskat Alanis, och alla som känner mig något så väl vet detta, för jag är ganska bra på att tjata om det. Blev lite besviken på hennes album som kom efter det där stora breaket, men när hon till skrivan So-called chaos gick tillbaka till sin gamla producent, till rötterna, och fick tillbaka sitt "jagged little pill"-sound så blev det enligt mig mycket bättre. Everything handlar om att man ska se folk för vem de är och älska dem för det. Man ska kunna se förbi alla fel och brister och bara koncentrera på de sakerna som är bra. Att få höra: jag älskar dig för dig, så jekla häftigt! Den bästa raden i hela låten är för mig "you see all my light and you love my dark" eftersom den beskriver att man måste kunna älska människor precis som de är och ser bortom de mörka. Mitt råd blir nu, älska din nästa med hela hjärtat och se personer för vem de verkligen är.
- Klipp: att jag hittade första säsongen av Grey's anatomy för bara 99kr på Åhléns här nere i stockholm, det tycker jag är massa bra och det ska väl också inflikas att den var fel märkt, för alla de andra kostade 199kr. Men ibland måste man ju ha sån tur också, eller hur?
- Film: nu är jag inte säker på om jag redan har skrivit om den här filmen eller inte men här kommer den iaf. Veckans film är "Man on the moon" med bland andra Jim Carrey och Courtney Love. Jag absolut älskar den här filmen för att jag bara gör det. Det här är en sån där film som man verkligen inte kan säga varför man gillar den, för det är inte nått egentligen speciellt bra med den, men jag blir som nöjd på ett konstigt sätt när jag ser den här filmen. jag kan tänka mig att det är mycket få som skulle uppskatta den här filmen, men ge den en ärlig chans så kommer du också att älska den!
- Låt 2: Jack Johnson - Imagine. Jag brukar i vanliga fall vara ganska emot att folk är och pillar med redan stora låtar, klassiker, men det här känns som en helt annan sak då Jack gör en sådan bra verson av låten, en helt egen Imagine, för den låter verkligen inte som originalet och känns nytänkande. Jag skulle verkligen kunna go on and on om hur hemskt jag tycker det är när folk gör covers, och då dåliga covers, av bra låter, jag kan verkligen inte lyssna på Avril Lavignes verson av samma låt för den är bara så dålig. Men nu ska jag inte vara dryg utan bara säga att jag tycker du ska ge Jack Johnsons verson av denna klassiker en och två genomlyssningar och du kommer att, precis som jag, älska den!
- Soundtrack 1: från filmen Walk the line. Filmen om Johnny Cashs livsöde. En rörande film om en man som vill så mycket mer än bara vara en vanlig kille. Gillar Cash, gillar Phoenix som Cash och detta är verkligen ett super bra soundtrack. Glädje! Bästa låten: "It ain't me babe" med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon.
- Soundtrack 2: till filmen Cold Mountain. Jack White som vi även kan se i filmen ge några av de bästa country låtarna jag någonsin hört. Sen att Alison Krauss, en annan av mina stora favoriter, är med och sjunger två underbart vackra låtar för bara skivan så mycket bättre. Bästa låten är: Tim Eriksen, Riley Baugus och Tim O'brien - I wish my baby was born.
Så där jag, det var de. Hoppas du kan hitta nått att kolla upp och ta till ditt hjärta. Återkommer senare med fler bra filmer, musik och tips.
Ha en bra dag!
Idaa
